Koh Chang
Nu har jag varit på Koh Chang sammanlagt 4 nätter.
Efter 5 timmar i en minibuss som körde fruktansvärt fort och mot rött ljus flera gånger om, och då menar jag medvetet, så medvetet att han åkte ut i väggrenen och förbi dom bilar som stannat för det röda ljuset, bara för han tyckte att det kom ju ändå ingen trafik. Iaf, blev avlämnad vid ett litet stationshus, ungefär, där en taxi skulle hämta upp mig. Fick vänta i 1,5 timme, men det gick bra. Kunde inte göra så mycket annat. Sedan fick jag sitta ca en halvtimme på en sån taxi där man sitter som på flaket, den chafförern körde på ett djur. Och sedan färjan, full av japaner, ut till ön. Och sedan taxi igen.
Av någon andledning hoppade jag av vid White Sand beach, visste ju att det var Lonely beach man skulle till som backpacker egentligen. Men men, jag hamnade där, gick in på ett hotell som inte såg superlyxigt ut och fick ett rum, det billigaste, för 1000 bath. Men med wifi och AC!
Gick ut och runt lite och insåg hur fel jag hamnat, gjorde ett misslyckat försöka att köpa flip-flops och pruta, köpte kycklingspett och hängde på mitt rum.
Helt enkelt kändes det ensamt och jag hade hemlängtan, ingen bra start på Koh Chang.
Dagen därpå, lördag, packade jag ihop, tog en för dyr taxi (men inte den dyraste) till Lonely beach, där jag kvällen innan redan bokat en bungalow för 3 nätter. Super bra bungalows, inte det billigaste att få tag på, men jag har deras billigaste utan utsikt och AC, så jag tycker det funkar, men så är jag dålig på att vara snål.
Kändes fortfarande ensamt och jag visste inte hur jag skulle få kontakt med någon, dessutom åt jag för lite så hela jag kändes hängig. Tog mig ut på kvällen iaf, där jag träffade två trevliga amerikanska tjejer som jag festade med, och sedan träffade jag på dansgolvet en engelsk tjej som bjöd med mig på djungelhajk på måndagen.
Gick hem ganska tidigt,men söndagen hade ändå en lång och jobbig startsträcka.
Spenderade eftermiddagen med amerikanskorna, bl.a på stranden då detta var första dagen jag såg solen. Jag och en av dem höll på att drunkna på kuppen också. Det var jättehöga vågor och vi kom för långt ut så vågorna drog oss ut mer. Men det visade sig att det var långgrunt så efter att jag i 10 min simmade som en dåre utan att komma någonstans och skulle precis gå och skaffa mig en panikattack insåg jag att vattnet gick till magen ungefär. Brittany som kom längre ut än mig och som jag tappade bort blev räddad av en fransk gubbe, så det var lite läskigt.
Mötte på kvällen upp det engelska paret och gjorde planer för måndagens äventyr.
Jag har försökt ladda upp mer bilder, men mitt wifi just nu är för trögt. :-(
Kommer mer om djungelhajken.
/Anna