Torsdag i Bangkok

På torsdagen tog Anders med mig till Jim Thompsons hus som nu blivit ett museum.
Fakta:
Jim Thompson kom till Thailand på 40-talet på uppdrag för USAs militär Han var en CIA agent bl.a kan man säga, men på den tiden hette det inte CIA.
Han slutade 1946 men stannade kvar i Thailand då han förälskat sig i kulturen, människorna och landet.
Han var då en nyss frånskild amerikan, gissar att han hade en del pengar också, med mycket kontakter i amerika. 
Ja, vill inte bli långdragen så jag hoppar hur det ungefär gick till, men man menar att Jim Thompson egenhändigt startade industrin för Thai-siden. Med hjälp av vänner i västvärlden och drivet hos en affärsman, startade han Thai Silk Company och exporten av traditionellt Thailändskt siden.
 
I början hyrde han bostad i Bangkok men köpte sedan en tomt precis intill en kanal i Bangkok.
 
 
Fram till 50-talet kallades Bangkok för Thailands Venedig. De fylldes dock igen mer och mer för att ge plats åt gator och hus. Som följd är det väldigt dåligt med trottoarer i Bangkok. Dessa kanaler kallas klongs, och det finns endast en kvar, den som går förbi Jim Thompsons hus just, ingen slump tror jag. Denna kanal har båt-trafik faktiskt, dock används den i princip bara av thailändare. Båtarna är väldigt breda och kör väldigt snabbt så det svalkar väldigt.
 
Till den tomt Thompson köpte flyttade han sedan flera gamla thailändska hus. Sammanlagt 6 stycken där 2 stycken står enskilt och de andra sitter som ihop. På den tiden, kanske fortfarande, hade man inte takbelaggda gångar mellannde olika delarna av huset, om man hade flera delar/rum. Detta gjorde dock Thompson, denna detalj är jag lite osäker på hur det var exakt, guiden pratade svår engelska.
Han installerade också trappan till övervåningen inne i huset, i entrén, det var väldigt ovanligt då man annars hade den på utsidan av huset. 
Innan han jobbade i militären var han arkitekt, så hans bakgrund gjorde säkert att han kunde få till ett hus som detta. Han fyllde sedan huset med föremål han samlat på sig, gamla gamla föremål från mestadels sydostasien. Han gjorde sitt eget museum kan man säga, allt står kvar i princip som det var när han lämnade huset år 1967.
För det är också det som jag tror väger in i detta namn Jim Thompson, märket säljer silkestyger, möbler, kläder you name it över hela världen än idag och intill hans hus har man nu byggt till en restaurang och butik dit det får väldigt många besökare. 1967 åkte han och hälsade på några vänner i norra Thailand. Några dagar efter ankomst skulle han ta en eftermiddagspromenad i djungeln, och där försvann han. Puts väck, man letade i flera månader efter honom. Det finns så klart massor med konspirationsteorier om detta mystiska öde.
 
Men det ska sägas, det var värt ett besök. Otroligt häftigt ställe faktiskt!
 
Efteråt gick vi över kanalen och kikade in i några små fortfarande verkande väverier som då under 50-60 talet vävde åt Thompsons bolag. Väldigt roligt och fascinerande att se.
 
 
Efter detta delade jag och Anders på oss och jag åkte till en busstation där en buss till Koh Chang skulle gå ifrån, kolla läget liksom. Och det gick ju bra, köpte enkelt en biljett till avgången 8.00 på fredagmorgon, smidigt. Sedan letade jag upp ett postkontor för att sända hem ett litet paket till Sverige. Mamma och pappa kan väl meddela när det är framme?:-) 
 
 
Nästa inlägg kommer när jag har något ordentligt att berätta. Nu är jag på Koh Chang, framtiden utvisar vad den har att erbjuda. 
 
/Anna

Kommentera här: