Koh Phi Phi till Kuala Lumpur
Så, tillslut skulle jag lämna Koh Phi Phi, jag bokade som sagt buss och båtbiljett från ön till KL.
Jag skulle vara på piren vid 8.30. Som vanligt så regnade det hela morgonen men strax innan jag skulle gå lättade det så det var inte så farligt. Gick förbi stället som sålde god yoghurt med musli och banan, hade ätit där nästan varje dag just för att youghurten inte smakade sötningsmedel. Så, fick med mig i en stor take-away ask, hade inte tid att sitta. När jag kommit 2/3 av vägen till piren började det regna mer och mer, och väl ute på gången ut mot båten var det sånt regn som bara finns här, och det blåste som sjutton. Så klart gick jag på fel sida först så jag fick krångla mig över ett staket, med ryggsäck fram och bak och en påse med min frukost, och sen tillslut framme i båten. Absolut sjöblöt. Verkligen vatten in i underkläderna blöt. Så fick gå och rota fram min handduk ur ryggsäcken. Upptäckte då att regnskyddet hade gått sönder när killarna packat in den, verkligen bra start. Torkade mig så gott jag kunde och lyckades faktiskt somna med musik i öronen och handduken som täcke(den är inte stor) eftersom AC stod på 21 grader. Och nu vet jag att pappa tänker att 21 grader är ju perfekt, nästan lite varmt. Men nej, 21 grader är svinkallt här, vart man än är, men speciellt om man är blöt.
Efter två timmar var vi framme, där stod jag länge i toa-kö och höll nästan på att missa min buss. Kom med iaf, en minibuss där de försökte få med så många som möjligt, alltså utnyttjades extrasätena längst bak, alltså inget utrymme för väskor. Så jag satt ihopklämd med benen upp- och ihopvikta på min ryggsäck utan att försöka luta mig mot gubben bredvid. Som tur var var vi faktiskt bara 3 stycken längst bak där det egentligen är säten för fyra, men trångt ändå. Efter typ 5 timmar var vi framme i en stad nära gränsen. Visste inte då vad den hette och nu har jag glömt det, inte så viktigt. Där hade jag 2,5 timme att slå ihjäl. Dom pekade vilken riktning man kunde göra lite shopping. Så gick några kvarter och fann ett smått deprimerande men relativt stor köpcentrum där jag köpte trosor(som jag inte prövat än, ska bli intressant) , tandkräm och tuggumi. Sedan letade jag mig fram till McDonalds för lite mat och sedan tillbaka dit bussen skulle komma.
Bussen gick vid halv 7, efter nån timme var vi framme vid gränsen och stämplade ut från Thailand. 00.00 samma kväll gick mitt visa ut.
10-15 min med bussen sedan ut igen, och packningen för att bli instämplade i Malaysia. Sedan väntade typ 10 timmar på bussen innan vi skulle vara framme i KL. Och det var sviiiinkallt. Vid det första toastoppet efter två timmar fick jag rota fram min fleecetröja ur ryggsäcken, men frös ändå hela vägen. Men sov också, min sovförmåga som jag är väldigt glad över.
Framme i KL vid 06 lokal tid. Av någon anledning jag inte orkat ta reda på är klockan här en timme före Thailand.
Av bussen och omsvärmad av en massa taxichafförer. Jag hade inga kontanter men såg ett 7/11 så gick dit och ignorerade alla "miss miss, taxi taxi".
Eftersom jag inte brytt mig om att ta reda på kursen tog jag ut så mycket pengar det gick, vilket inte gick eftersom jag tydligen inte hade nog mycket pengar på kortet, utan fick ta ut 500 RM istället. Vilket senare visade sig vara 1000 SEK. Jag frågade också om vägbeskrivning och det verkade som att det var gångavstånd. My ass det var. Efter att jag irrat runt i typ en timme, gått in på alla 7/11s och hotell gick jag slutligen tillbaka en bit för att ta mig in i LRT/typ skytrain systemet, då pappa över SMS skrivit att mitt hostel skulle ligga nära en sån station. Det visade sig vara en station bort. Väl framme ringde jag stället, pappa hade skickat tlf.nr, tack! Där, efter lite om och men, såg jag en kille hänga ut genom ett fönster på ett sånt hus som är inklämpt mellan andra ni vet, inte mycket till skyllt hade dom heller. Äntligen framme i mitt rum grät jag faktiskt en skvätt över att hela resan varit ganska så förjävlig, och hur trött jag var. Och utan att jag blev rädd, faktiskt gått runt ensam i en mörk tom, förutom väldigt många uteliggare och lösdrivande taxichaufförer, okänd storstad i ett land jag faktist valt att inte stanna och utforska då jag hört att det kan vara ganska farligt. (Har också hört många bra berättelse vill jag tillägga.) Men jag var aldrig rädd, det kändes aldrig farligt så du kan vara lugn mamma.
Hur resten av den dagen och idag har sett ut kommer i nästa inlägg