Gili Trawagan

Vi hade fått besked om att en buss skulle hämta upp oss mellan 10 och 11. Halv 12 kom en väldigt full minibuss utan AC som vi klämde oss in i, Emelie resväska ställe till lite problem men tillslut fick chauffören igen dörren och vi kunde ge oss av. Nog varmaste resan hittills. 
Efter ca 1,5 var vi framme vid piren, hade innan stannat och fått retur biljetter och boarding pass. Båten var inte jättestor. Väskorna sopändes fast på taket så var det proppfullt med säten inne. Och AC! Speed båt var det också minsann, det skvätte högt när dom plöjde genom vågorna. I vanlig ordning klarade jag av att sova en del. Efter ungefär två timmar var vi framme, båten hade bara kört upp på stranden så det var bara att klättra av och rota fram sin ryggsäck ur högen som blev farligt nära vattenbrynet. Som vanligt massa folk som var på oss om boende. Jag blev förvånad över att se tuktuks, ön skulle ju vara motorfri?, tills jag såg att det var kärror dragna av stackars hästar. Mår lite illa varje gång jag ser dom, hu dom behandlar djur här alltså.
Vi bestämde mat först och boende sen. Gick en bit och satte oss sedan på en av restaurangerna, lite pasta och sedan var det att traska iväg för att hitta boende. Vi hade hört att de enda riktiga hostelet på ön inte var nån höjdare att bo på så vi tänkte vi skulle hitta en billig bungalow. Lättare sagt än gjort, vi gick och gick och förstod inte riktigt om detta var som centrum, alltså gatan längst stranden. Vi gick in på några finare ställen för att kolla priser, svindyrt. Tillslut svängde vi upp från huvudgatan och hamnade som i en by kändes det som. Med massa skyltar om homestays. Tillslut stannade vi en av de många "looking for room? I have cheap room!" Kollade först på den killens bungalow men inget myggnät, har ju hört om malaria här, så han tog oss till en kompis ställe ett kvarter upp som hade myggnät, men inget wifi. Men 250.000 / natt så vi slog till. Det visade sig att dom killarna skulle ha svårt att lämna oss i fred, vilket går igen över hela ön. Sjukt trött på alla kommentarer och visslingar, man förstår inte riktigt hur dom tänker. Kalla oss Charlie's Angels och det är klart vi faller pladdask?! Iaf, rummet visade sig också vara det varmaste någonsin, så i morgon blir det flytt till AC och wifi.
Vi gjord inte mycket den kvällen mer än egentligen bara bli besvikna på utelivet. 
 
Dagen efter var det stranddag. Vi gick och gick och gick men överallt var det värdelös botten med massa gamla koraller. Jag och Emelie tröttnade och stannade tillslut under ett litet träd, jag ville ha skugga, Elin drog vidare men det hade sett likadant ut tydligen. Vi låg ett par timmar innan det började dra in moln och magen började kurra. Jag och Emelie gick och satte oss på en restaurang, som hade som öppna bungalows på höga pålar i vattenbrynet, och de hade wifi. Där hängde vi sen till solen började gå ner, nöjda med livet men inte med servicen. Elin slöt upp ganska snart, efter att jag sprang i kapp henne då hon marscherat förbi med musik i öronen, som vi skrek haha!
På kvällen gick jagoch Elin ut, fortfarande ganska besvikna över det dåliga utbudet men efter lite alkohol blir man ju allmänt nöjd och ganska sent hittade vi ett beachparty/bar där vi dansade några timmar.
Igår var jag inbokad på ett dyk. Det var inte föränn kl 14 men jag var lite seg, och det var lite moln så vi tog det lugnt. Vi hade också tagit reda på att stranden såg likadan ut runt hela ön och att det egentligen var bäst där vid strand restaurangerna. Så vi gick till stället vi var första dagen och åt lite, jag var väldigt nervös för mitt dyk. Emelie och Elin la sig på en strandbädd och jag gick till dykcentret. 
 
Hade valt dykcentret efter att folk på Granny's tipsat om det och bra betyg på tripadvisor. Killen jag pratat med kvällen innan var också jättetrevlig. Dock gillade jag inte min dykguide som skulle behöva en kurs, helst av mig, i kundservice. Men, dyket gick bra, såg en bläckfisk och lite andra coola varelser men ingen sköldpadda som jag hoppats på. Efter dyket fick jag ingen info om hur djupt och länge vi varit nere, man ska fylla i sånt i sin dyklogg, av min guide och han var inte där när jag gick tillbaka på kvällen för att betala. Så, fick gå dit igen idag och då visade han lite mer service manér och räddade sig själv lite.
 
Igårkväll hittade vi äntligen det dära Gili Hostel, som kanske inte var så bra att bo på men som hade en bra bar på övervåningen. Vilket stämde, senare drog man vidare till det enda stället med drag och när det stängde så gick vi hem, ganska tidig kväll. 
Det verkar som det är ett ställe i taget som gäller, restaurangen vi var på först stängde vid typ elva halv tolv, Gili Hostel vid typ halv ett ett och stället efter det halv två två och efter det vardet nog nån beachbar som gällde men då gick vi ju hem. Det är klart det inte är heldött och ön är ju liten, men har man varit på ställen som Koh Phi Phi och Kuta så är det ganska tradigt uteliv här. Men ön är väldigt fin och böneutropen från moskén är väldigt mysiga(kanske inte helt korrekt att säga så, ber om ursäkt isåfall). 
Vi får se hur länge vi stannar, idag har det var mulet, regnat och åskat, regnsäsongen börjar så smått i Indonesien nu, men vi får hoppas det blir bättre väder i morgon.
 
 

Kuta, igen

Var framme på Granny's igen vid 1 tiden kanske, efter att ha suttit i en minibuss utan AC, fast sen hade den det ändå sista timmen, med sönderbränd rumpa och rygg, härligt.
Kärt återseende med Heidi och Balto och några som FORTFARANDE var kvar från senast jag var där. Dom flesta var på stranden och eftersom mitt brända arsle inte hade så lust att åka dit tänkte jag att jag kunde hänga på hostelet tills folk började komma tillbaka men rastlösheten tog över och jag beställde taxi för att ta mig till ett köpcentrum. Dålig ide att shoppa enbart för att man är rastlös, blir som inge bra grejer. Men men, när jag kom tillbaka var det mer livat. Återförenades även med Elin och Emelie som jag träffade på Phi Phi, så det var trevligt.
Det blev en tidig kväll, kunde liksom inte gå ut enbart för att brännan på ryggen sgjorde så sjukt ont. Ännu en natt på mage, men nu var jag tvungen att ha kläder på mig. 
Dagen därpå blev jag med till stranden, höll mig i skuggan med mycket solfaktor. Jag och Elin hyrde varsin surfbräda för att testa på surfning. Jag kom aldrig upp på fötter men två gånger åkte jag ända in till stranden på en våg, andra gången stod jag faktiskt på knä, och det gick jättesnabbt och var superkul. Så ska försöka ta nån lektion och se om jag kommer upp på fötterna också. (Man hade på sig en tröja för att skydda magen från skavsår,fungerade ju även då som skydd mot min brända rygg, så hade jag shorts på mig för rumpan)
På eftermiddagen blev det köpcentrum, inte så stort, igen med Emelie som dagen innan köpt en jättelik resväska som ersättning för sin ryggsäck, nog största shoppaholic jag träffat, haha!
På kvällen blev det beer-pong turnering där jag va i lag med en norsk kille, vår väldigt avslappnade spelstil (vi brydde oss helt enkelt inte så mycket) retade gallfeber på amerikanen Emelie hade som team mate, så det var tur för han att vi förlorade. Emelie tog sig faktiskt till final men förlorade. 
Vi satt uppe ända till halv 3 och bara pratade med trevliga resemänniskor. 
Stranden igen dagen efter, ingen surfning men lite solning av framsida. Badade också i vågorna, väldigt kul. Inte alls som min halvläskiga upplevelse på Koh Chang.
Den kvällen hängde jag och Elin med ett gäng in till Skygarden för en klockren buffé för 50.000 rupies, bara västerländskt mat och vi tajmade taco-night, lycka. Jag och några andra åkte tillbaka tidigt med en helt galen taxichaufför. Inte galen som i hur han körde utan hur han underhöll oss, gapskratt på hög nivå!
Dagen efter skulle jag, Elin och Emelie dra till Gili Trawagan, men det kommer i nästa inlägg, som hamnar över detta så ni kanske redan läst det. 

Lovina Beach

Så i torsdags blev jag upphämtad vid mitt boende i Ubud. Minibuss med AC, inte dåligt. Ca tre timmar av väldig kuperad väg och där jag fick se hur fantastiskt vackert Bali är. 
Jag innan bokat två nätter på det billigaste hotellet med pool, som jag visste skulle ligga nån kilometer utanför Lovina. Tänkte att det kommer ju finnas en massa taxis när jag kom fram. Men det gjorde det inte. Det var en kille med väldigt liten bil som sa att han kunde köra mig, det var redan ett par från Australien som skulle åka med honom, så jag frågade om pris. Gratis sa han bara vi kunde svänga förbi hans dykcenter och fålite info, utan förpliktelser, först. Visst, jag hängde på. Några minuter senare var vi där, jag gick på toa medan han pratade lite med dom andra. Sen åkte vi igen med förevändning att han skulle ge mig sitt info-snack vid hotellet. Vi pratade lite i bilen, jag berättade att jag hade certifikat men att jag var i Lovina för att vila. Jag frågade hur lång tid det skulle t innan vi var framme och han sa 6 min. De andra hade hoppat av vid sitt hotell ganska snart efter dykventervisiten. Så ja, efter 5 min åker han in i väggrenen samtidigt som han skriker genom rutan åt en man med moped som står i ett gäng med andra män med mopeder. Sågårhan ur och säger att jag ska åka med honom resten av vägen. Alltså bak på mopeden, med min ryggsäck. Ehh... verkligen första gången jag känt mig osäker. Men de var mitt på ljusa dan, och mannen säger att han vet vart jag ska, inte långt alls. När jag frågar om pris, tänker att detta är nåt sånt där där de lurar pengar av en sa han bara 10.000 rupi. Ja så jag satte mig bak på mopeden med min jättetunga ryggsäck på. 2 min senare var vi framme, och jag glömde betala de 10.000 rupierna. Senare bokade jag en delfintripp för morgonen efter med samma gubbe. 
Hotellet är precis vad jag trodde, ett billigt hotell men rent och allt man behöver, med en pool. Havet är 10 meter bort, så man har fin utsikt från både rum, pool och restaurang. Personalen är supervänlig och wifi väldigt bra. 
 
Så vad har jag gjort då. Jo jag åkte ju första morgonen ut med en liten långsmal båt, inte mycket bredare än en halvmeter, för att se vilda delfiner. Detta hade jag hört skulle vara fantastiskt, men också att det va mycket andra båtar ute också. Båda var sant. Vi såg vilda delfiner vid flera tillfällen och det var helt fantastiskt. Så snabba så man tror nästan inte att det är på riktigt, men jag lyckades fång några på bild så jag har bevis. Dock då var det VÄLDIGT mång båtar ute för samma syfte, och de som körde båten verkade tävla om vem som kom närmast, vissa fräckare än andra. Detta ledde ju så klart till att delfinerna ganska snabbt slutade komma upp över ytan utan försvann ner istället, där hade dom ju gamla självklart övertag. Så upplevelsen vad delad positiv/negativ.
Och mycket mer än det har jag inte gjort. Sovit, läst, kollat på YouTube och SVT play och solat. Kom hit med ett mål att bli lite brun, resultat - bränd, mycket bränd. 
Men det känns okej att vara själv och inte göra nåt för nu har jag valt det, och jag vet att det inte är för alltid. 
Imorgon kl 9 reser jag tillbaka till Kuta, denna gång med samma typ av buss jag åkte mellan Kuta och Ubud. Min brännskadade rumpa ser verkligen fram emot det.
Där jag ska stanna på Grannys, iaf en natt, sedan kanske jag måste byta ställe eller sova ute. Där kommer jag också möta upp Elin och Emelie som jag träffade på Koh Phi Phi. Så det bli trevligt. :-) 
 
Ja, nåt mer intressant än så kan jag inte berätta.